 |
vas21's Blog
A marriage of two
available in: (original) | | | | | | | | |
|
A marriage of two
A marriage of two
is for love that is true
A marriage of two
is always something new
A marriage of two
happens sometimes out of the blue
A marriage of two
is worth it when its due
A marriage of two
is a marriage of trust
Many can find themselves lost
It can be an expensive cost
They are only very few
who have a clue
of when love accrues
A marriage of two
is about love making
It is not about
money raking
A marriage of two
can be bad
A marriage of two
can be sad
You should only be glad if
A marriage of two
is for love that is true
Copyright 2005 - Sylvia Chidi
www.sylviachidi.com
Sylvia Chidi
Un mariage de deux
Automatically translated into French thanks to WorldLingo
Un mariage de deux
Un mariage de deux
est pour l'amour qui est véritable
mariage d'A de deux
est toujours quelque chose de que le nouveau
mariage d'A de deux
se produit parfois hors du mariage
du bleu A de deux
le vaut la peine quand son mariage
du dû A de deux
est un mariage de confiance
beaucoup peuvent se trouver perdus
il peuvent être un coût élevé
elles sont seulement très peu
dont ayez un indice
quand l'amour s'accroît
mariage d'A de deux
est au sujet de l'amour le faisant
n'est pas au sujet
du mariage de ratisser
A d'argent de deux
peut être mauvais
mariage d'A de deux
peut être triste que
vous devriez seulement être heureux si
le mariage d'A de deux
est pour l'amour qui est copyright
vrai 2005 - Sylvia Chidi
www.sylviachidi.com
Sylvia Chidi
Una unión de dos
Automatically translated into Spanish thanks to WorldLingo
Una unión de dos
Una unión de dos
está para el amor que es unión
verdadera de A de dos
es siempre algo que la nueva
unión de A de dos
sucede fuera de la unión del azul
A de dos la vale
a veces cuando su unión
de la deuda A de dos
es una unión de la confianza
muchas pueden encontrarse perdidos
él pueden ser un coste costoso
son solamente muy pocos
de las cuales tenga una pista
cuando se acrecienta el amor
unión de A de dos
está sobre el amor que la hace
no está sobre
la unión del rastrillo
A del dinero de dos
puede ser mala
unión de A de dos
puede ser triste que
usted debe solamente estar alegre si
la unión de A de dos
está para el amor que es el copyright
verdadero 2005 - Sylvia Chidi
www.sylviachidi.com
Sylvia Chidi
Un'unione di due
Automatically translated into Italian thanks to WorldLingo
Un'unione di due
Un'unione di due
è per amore che è una vera
unione di A di due
è sempre qualche cosa di una nuova
unione di A di due
accada a volte dall'unione
dell'azzurro A di due
la valga quando la relativa unione
del debito A di due
è un'unione di fiducia
molte possono trovarsi persi
esso possono essere un costo costoso
sono soltanto molto poche
di che abbia un indizio
quando l'amore si accresce
un'unione di A di due
è circa amore che la fa
non è circa
un'unione di rastrellatura
A dei soldi di due
può essere un'unione
difettosa di A di due
può essere triste che
dovreste soltanto essere felici se
un'unione di A di due
è per amore che è copyright
allineare 2005 - Sylvia Chidi
www.sylviachidi.com
Sylvia Chidi
Eine Verbindung von zwei
Automatically translated into German thanks to WorldLingo
Eine Verbindung von zwei
Eine Verbindung von zwei
ist für Liebe, die zutreffende A
Verbindung von zwei ist
immer etwas ist, die, neue
A Verbindung von zwei
manchmal aus der Verbindung des Blaus
A von zwei heraus ist
sie geschieht, wenn seine Verbindung
der Schuld A von zwei
eine Verbindung des Vertrauens ist
viele verloren sich finden können
es können kostspieligen Kosten sein,
sie nur sehr wenige sind,
dessen Anhaltspunkt haben Sie
, wenn Liebe A
Verbindung von zwei ist
über die Liebe anfällt, die sie
bildet, ist nicht über
Verbindung Geld
harkens A von zwei
kann schlechte A
Verbindung von zwei sein
kann traurig sein,
daß Sie froh nur sein sollten, wenn
A Verbindung von zwei
für Liebe, die zutreffendes copyright 2005
ist - Sylvia Chidi www.sylviachidi.com
Sylvia
ist Chidi
Uma união de dois
Automatically translated into Portuguese thanks to WorldLingo
Uma união de dois
Uma união de dois
é para o amor que é união
verdadeira de A de dois
é sempre algo que a união
nova de A de dois
acontece às vezes fora da união
do azul A de dois
a vale a pena quando sua união
da dívida A de dois
é uma união da confiança
muitas podem se encontrar perdidos
ele podem ser um custo caro
são somente muito poucos
de que tenha um indício
quando o amor resulta
uma união de A de dois
é sobre o amor que faz
a não é sobre
uma união ajuntar
A do dinheiro de dois
pode ser união
má de A de dois
pode ser sad que
você deve somente estar contente se
a união de A de dois
for para o amor que é o copyright
verdadeiro 2005 - Sylvia Chidi
www.sylviachidi.com
Sylvia Chidi
En förbindelse av två
Automatically translated into Swedish thanks to WorldLingo
En förbindelse av två
En förbindelse av två
är för förälskelse som är den riktiga
a-förbindelsen av två
är alltid något som, den nya
a-förbindelsen av två
händer ibland ut ur förbindelsen
för blått A av två
är värd det, när dess a-
förbindelse av två är
rakt en förbindelse av förtroende
många kan finna sig som är borttappada
det, kan vara ett dyrt kostar
dem är endast mycket få
vem ha en ledtråd
av, när förälskelse tillfaller
a-förbindelse av två
är om förälskelsedanande
den inte är om
pengar som krattar
a-förbindelse av två,
kan vara förbindelsen
för dåliga A av två
kan vara ledsen
dig bör endast vara glad, om
a-förbindelsen av två
är för förälskelse, som är riktig
tar copyrightt på 2005 - Sylvia Chidi
www.sylviachidi.com
Sylvia Chidi
Замужество 2
Automatically translated into Russian thanks to WorldLingo
Замужество 2
Замужество 2
для влюбленностью будет поистине
замужество a 2
всегда что-то новое
замужество a, котор 2
случается иногда из замужества
a сини 2
be worth оно когда своим замужеством
a должного 2
будет замужество доверия
много могут считать lost
оно могут быть дорогая цена
они только очень несколько
имейте clue
когда влюбленностью увеличивает
замужество a 2
о влюбленности делая
его не о
замужестве сгребать
a деньг 2
может быть плохое
замужество a 2
может быть уныла
вы должно только быть радостны если
замужество a 2
для влюбленностью будет поистине
авторское право 2005 - Сильвия Chidi
www.sylviachidi.com
Сильвия Chidi
Een huwelijk van twee
Automatically translated into Dutch thanks to WorldLingo
Een huwelijk van twee
Een huwelijk van twee
is want de liefde die het ware huwelijk
van A van twee is
altijd iets het nieuwe huwelijk
van A van twee gebeurt
uit het blauwe huwelijk van A
van twee de moeite waard is
soms is wanneer zijn gepast
huwelijk van A van twee
een huwelijk van vertrouwen is
velen kunnen vinden verloren
het dure kosten kunnen zijn
zij slechts zeer weinigen zijn
wie een aanwijzing hebben
van wanneer de liefde het huwelijk
van A van twee is
over liefde die het is
niet over geld harkend
het huwelijk van A
van twee kan het slechte
huwelijk van A van
twee zijn droevig kan
zijn u zou moeten
slechts maakt groeit blij zijn als
het huwelijk van A van twee
voor liefde is die waar Auteursrecht
2005 - Sylvia Chidi www.sylviachidi.com
Sylvia
is Chidi
زواج من اثنان
Automatically translated into Arabic thanks to WorldLingo
زواج من اثنان
زواج من اثنان
لحالة حبّ أنّ يكون يصحّح
[ا] زواج من اثنان
يكون دائما شيء جديدة
[ا] زواج من اثنان
يحدث أحيانا من الاللون الأزرق
[ا] زواج من اثنان
[ب وورث] هو عندما ه حق
[ا] زواج من اثنان
زواج الثقة
كثير يستطيع وجدتبنفسي ضائعة
هو يستطيع كنت تكلفة
غالية هم يكونون فقط جدّا قليل
الذي تلقّيت دليل
من عندما يتراكم
حالة حبّ [ا] زواج من اثنان
حول حالة حبّ يجعل
هو ليس حول
مال يدمّ
[ا] زواج من اثنان
يستطيع كنت سيّئة
[ا] زواج من اثنان
يستطيع كنت حزينة
أنت سوفت فقط كنت سعيدة إن
[ا] زواج من اثنان
يكون لحالة حبّ أنّ يكون يصحّح
حقّ نشر 2005 - سيلفيا [شدي]
www.sylviachidi.com
سيلفيا [شدي]
|
|
| February 23, 2008 | 8:45 AM |
|
|
 |
Beauty lies in the beholder's eyes
available in: (original) | | | | | | | | |
|
Beauty lies in the beholder's eyes
So many beauties in this appealing world
The true beauty lies in the beholder's eyes
There is beauty in the child's innocence and in mother's love
There is beauty in a friend's affection and in a tender heart
There is beauty in a pretty smile and caring eyes
There is beauty in the morning sun and a rainy day
There is beauty in the flaky slow and a pleasant spring
There is beauty in the milky moon and the graceful rivers
There is beauty in a hard earned victory and a hopeful soul
There is beauty in me and beauty in you
So many beauties in this spectacular world and its dazzling life
And the true beauty lies in the beholder's eyes
Kavitha Krishnamurthy
La beauté se situe dans les yeux du spectateur
Automatically translated into French thanks to WorldLingo
La beauté se situe dans les yeux du spectateur
Tant de beautés en ce monde attrayant que
la beauté vraie se situe dans les yeux du spectateur
là est beauté dans l'innocence de l'enfant et dans l'amour de la mère
il y a beauté dans l'affection d'un ami et à un coeur d'offre
il y a beauté dans un joli sourire et s'inquiéter des yeux
là est beauté dans le soleil de matin et un jour pluvieux
là est beauté dans le floconneux ralentissent et un ressort plaisant
là est beauté dans la lune laiteuse et les fleuves gracieux
là est beauté dans une victoire gagnée dure et une âme pleine d'espoir
là est beauté dans moi et beauté dans toi
ainsi beaucoup de beautés dans ce monde spectaculaire et sa vie de briller
et la beauté vraie se situe dans les yeux Kavitha
Krishnamurthy du spectateur
La belleza miente en los ojos del beholder
Automatically translated into Spanish thanks to WorldLingo
La belleza miente en los ojos del beholder
Tan muchas bellezas en este mundo atractivo que
la belleza verdadera miente en los ojos del beholder
allí son belleza en la inocencia del niño y en el amor de la madre
hay belleza en el afecto de un amigo y en un corazón blando
hay belleza en una sonrisa bonita y cuidar ojos
allí es belleza en el sol de la mañana y un día lluvioso
allí es belleza en el escamoso se retarda y un resorte agradable
allí es belleza en la luna lechosa y los ríos agraciados
allí son belleza en una victoria ganada dura y un alma esperanzada
allí es belleza en mí y belleza en usted
así que muchas bellezas en este mundo espectacular y su vida del deslumbramiento
y la belleza verdadera miente en ojos Kavitha
Krishnamurthy del beholder
La bellezza si trova negli occhi del beholder
Automatically translated into Italian thanks to WorldLingo
La bellezza si trova negli occhi del beholder
Tante bellezze in questo mondo che supplichevole
la bellezza allineare si trova negli occhi del beholder
là è la bellezza nel innocence del bambino e nell'amore della madre
ci è la bellezza nell'affetto dell'amico ed in un cuore tenero
ci è la bellezza in un sorriso grazioso e preoccuparsi gli occhi
là è sole di bellezza di mattina e un giorno piovoso
là è la bellezza nell'a fiocchi ritarda e una molla piacevole
là è la bellezza nella luna lattea ed i fiumi graziosi
là è la bellezza in una vittoria guadagnata dura e un'anima promettente
là è la bellezza in me e la bellezza in voi
tante bellezze in questo mondo spettacolare e nella relativa vita di abbagliamento
e la bellezza allineare si trova in occhi Kavitha
Krishnamurthy del beholder
Schönheit liegt in den Augen des Beschauers
Automatically translated into German thanks to WorldLingo
Schönheit liegt in den Augen des Beschauers
So viele Schönheiten in dieser anziehenden Welt, welche
die zutreffende Schönheit in den Augen des Beschauers dort
liegt, ist Schönheit in der Unschuld des Kindes und in der Liebe des Mutter
gibt es Schönheit in der Neigung eines Freunds und in einem zarten Herzen
gibt es Schönheit in einem hübschen Lächeln und Augen dort
sich zu interessieren ist Schönheit morgens Sonne und ein regnerischer Tag
dort ist Schönheit im flockigen verlangsamen und ein angenehmer Frühling
dort ist Schönheit im milchigen Mond und die würdevollen Flüsse
dort ist Schönheit in einem harten erworbenen Sieg und eine hoffnungsvolle Seele
dort ist Schönheit in mir und Schönheit in Ihnen,
also liegt viele Schönheiten in dieser großartigen Welt und in seinem Blenden
leben und die zutreffende Schönheit in Augen Kavitha
Krishnamurthy des Beschauers
A beleza encontra-se nos olhos do beholder
Automatically translated into Portuguese thanks to WorldLingo
A beleza encontra-se nos olhos do beholder
Assim muitas belezas neste mundo que atraente
a beleza verdadeira se encontra nos olhos do beholder
lá são beleza no innocence da criança e no amor da mãe
há uma beleza na afeição de um amigo e em um coração macio
há uma beleza em um sorriso bonito e importar-se os olhos
lá é beleza no sol da manhã e um dia chuvoso
lá é beleza no flaky retarda e uma mola agradável
lá é beleza na lua leitosa e os rios graciosos
lá são beleza em uma vitória ganha dura e uma alma esperançosa
lá é beleza em mim e beleza em você
assim que muitas belezas neste mundo espectacular e em sua vida dazzling
e a beleza verdadeira encontram-se no olhos Kavitha
Krishnamurthy do beholder
Skönhetlies i betraktare synar
Automatically translated into Swedish thanks to WorldLingo
Skönhetlies i betraktare synar
Så många skönhetar i denna lockande värld som
den riktiga skönheten ligger i betraktare, synar
där är skönhet i barnets harmlöshet, och i moderns förälskelse
finns det skönhet i en vän affektion, och i en mjuk hjärta
finns det skönhet i ett nätt leende, och att att bry sig synar
där är skönhet i morgonsunen, och en regnig dag
där är skönhet i det flagigt saktar, och ett angenämt fjädrar
där är skönhet i den milky moonen, och de behagfulla floderna
där är skönhet i en hård tjänad seger, och en hoppfull soul
där är skönhet i mig och skönhet i dig,
så många skönhetar i denna spektakulära värld och dess blända liv
och den riktiga skönheten ligger i betraktare synar
Kavitha Krishnamurthy
Красотка лежит в глазах очевидца
Automatically translated into Russian thanks to WorldLingo
Красотка лежит в глазах очевидца
Настолько много красоток в этом appealing мире
поистине, котор красотка лежит в глазах очевидца
там будут красотка в невиновности ребенка и в влюбленности мати
будет красотка в affection друга и в нежом сердце
будет красотка в милой усмешке и заботить глаза
там будет красоткой в солнце утра и ненастным днем
там будет красотка в flaky замедляет и приятной весной
там будет красотка в milky луне и грациозно реки
там будут красоткой в трудной заработанной победе и hopeful душой
там будет красоткой в мне и красоткой в вас
поэтому много красоток в этом эффектном мире и своей ослеплять жизни
и поистине красотка лежат в глаза Kavitha
Krishnamurthy очевидца
De schoonheid ligt in de beholder ogen
Automatically translated into Dutch thanks to WorldLingo
De schoonheid ligt in de beholder ogen
Zo vele schoonheden in deze aantrekkelijke wereld
de ware schoonheid in de beholder ogen ligt
is Er schoonheid in de onschuld van het kind en in de liefde van de moeder
is Er schoonheid in de affectie van een vriend en in een teder hart
is Er schoonheid in een mooie glimlach en het geven ogen
is Er schoonheid in de ochtendzon en een regenachtige dag
is Er schoonheid in de vlokkige langzame en prettige lente
daar is schoonheid in de melkachtige maan en de bevallige rivieren
is Er schoonheid in een harde verdiende overwinning en een hoopvolle ziel
zijn Er schoonheid in me en schoonheid in u
zodat liggen vele schoonheden in deze spectaculaire wereld en zijn verblindend
leven en ware schoonheid in beholder ogen
Kavitha Krishnamurthy
جمال يكذب في ال [بهولدر] أعين
Automatically translated into Arabic thanks to WorldLingo
جمال يكذب في ال [بهولدر] أعين
هكذا كثير جمال في هذا عالم
مغري ال يصحّ جمال يكذب في ال [بهولدر] أعين
هناك جمال في الطفلة براءة وفي أم حالة حبّ
هناك جمال في صديقة عاطفة وفي قلب
ليّنة هناك جمال في ابتسام جميلة ويهتمّ أعين
هناك جمال في الصباح شمس ويوم
ممطرة هناك جمال في القشاريّة يتمهّل ونابض
ممتعة هناك جمال في القمر لبنيّة والنهور
رشيقة هناك جمال في يستعصي يكسب نصرة وروح
مشجّعة هناك جمال في ي وجمال في أنت
لذلك يكذب كثير جمال في هذا عالم مثيرة وه يبهر حياة
وال يصحّ جمال في ال [بهولدر] أعين
[كفيثا] [كريشنمورثي]
|
|
| February 23, 2008 | 8:44 AM |
|
|
 |
Happiness is finding your inner receptionist
available in: (original) | | | | | | | | |
|
A couple of months ago a friend asked if I'd write her a job reference. She is bright and witty and sophisticated and for about 20 years has held a succession of powerful jobs in television and newspapers.
Yet this latest position was rather different: she had applied to be a receptionist at a small office building in Mayfair. This struck me as an eccentric career choice for a clever woman on the cusp of 50, but I wrote out the reference and in due course she got the job.
Last week I had lunch with her and asked how it was going. She told me that for the first time in her life she was entirely happy in her job. At last she had found something that had all the good things about office work and none of the bad ones.
Her routine was soothing. The people were friendly. The work was pleasant. It was also finite, easy to do well, and ended on the dot of 6pm. There were no unmanageable work loads, no ugly competition, no gnawing anxiety that you aren't up to it and that someone else is better.
But best of all, she said, the receptionist's job didn't swamp her mind and her life; instead it left plenty of room for her to think her own thoughts. The only thing that wasn't fantastic was the money, but it was enough and she didn't mind.
After our lunch she took me to see the site of such happiness. I eyed her curvy glass desk and saw through the square-paned windows the bare trees of Green Park. I imagined myself smiling at the hedge fund managers who came in and out: "Hello, it's milder today isn't it?" I could see a certain charm in it.
Yet what impressed me most about her satisfaction was how it contrasted with the dissatisfaction of almost all my other contemporaries. One word describes how most of us in our late 40s are coping with far more interesting jobs: badly. In varying measures we are susceptible to boredom, fear, exhaustion and frustration. We've all been working for an eternity as it is, but we now realise we'll have to go on working until we are 70 at least and so there is still a long way to go. In all it is not pretty. We feel we ought to leap, but don't how and don't know which way to go.
A relatively sensible article in February's Harvard Business Review attempts to explain why we are getting it all wrong and why my receptionist friend is getting it right.
The rest of us are falling for the most common misapprehension of mid-career crisis - which is to think this is the beginning of the end. Instead the magazine insists that we have more opportunities than we used to. Because we have worked for a few decades, we know what work is like and what we are good at. The trick isn't to hanker after some magical transformation - one minute you are a banker, and then, hey presto, an organic farmer - but to think carefully and practically about what suits you.
When I think about it now I see that, unlike my friend, I'm not ready to get in touch with my inner receptionist. She says the job gives her space to think, whereas I have a horror of unstructured thought. Indeed one of the things that I've worked out over the past few decades is that I need to be wildly busy all the time: in fallow periods my thoughts wander off in all sorts of unwanted directions.
at 25. This is a truth that we tend to forget: most people are in a rut from the start, blindly pursuing careers with no idea of what the other options were. When I was in my 20s I didn't feel that I was deciding rationally between hundreds of possibilities, I was simply trying to do what I thought was expected of me, and what my friends were doing. My motivation was to do it better than a tiny handful of people I considered to be my rivals.
Now that I think of it, I have stopped caring about these petty contests. I am doing better than some of my former competitors and worse than others, but either way it doesn't matter any more. This is liberating. I am starting to mind less what other people think of me and that is liberating too.
My friend confirms that she couldn't have become a receptionist in her 20s or 30s. She would have been miserable, unfulfilled and certain she throwing was her life away. At 49 she has nothing more to prove; she has already proved that important jobs are no longer what she wants.
A couple of weeks ago another cheering piece of work was published by scientists at the University of Warwick showing that happiness over a lifetime is U-shaped. It looked at thousands of workers in 80 different countries and found that most people start off happy, and then slide towards misery, reaching a trough at 44. By our early 50s we start to get happy again and by our 60s and 70s happier still.
Le bonheur trouve votre réceptionniste intérieur
Automatically translated into French thanks to WorldLingo
Deux il y a mois un ami demandé si je lui écrirais une référence d'emploi. Elle est intelligente et plein d'esprit et sophistiqué et pendant environ 20 années a tenu une succession des travaux puissants en télévision et journaux.
Pourtant ce la dernière position était plutôt différent : elle s'était appliquée pour être une réceptionniste à un petit bâtiment de bureau dans Mayfair. Ceci m'a frappé comme choix excentrique de carrière pour une femme intelligente sur le tranchant de 50, mais j'ai écrit la référence et en temps opportun elle a obtenu le travail.
La semaine dernière j'ai pris le déjeuner avec elle et demandé comment il allait. Elle m'a dit que pour la première fois dans sa vie elle était entièrement heureuse dans son travail. Enfin elle avait trouvé quelque chose qui a eu toutes bonnes choses au sujet de travail de bureau et d'aucun de le mauvais.
Sa routine était calmante. Les personnes étaient amicales. Le travail était plaisant. Il était également fini, facile de faire bien, et fini sur le point de 6pm. Il n'y avait aucune charge de travail incontrôlable, aucune concurrence laide, aucune inquiétude de rongement que vous n'êtes pas jusqu'à lui et que quelqu'un d'autre est meilleur.
Mais mieux de tous, elle a dit, le travail du réceptionniste n'a pas inondé son esprit et sa vie ; au lieu de cela il a laissé l'abondance de la pièce pour qu'elle pense ses propres pensées. La seule chose qui n'était pas fantastique était l'argent, mais il était asse'et elle ne se sont pas occupées.
Après que notre déjeuner elle m'ait pris pour voir l'emplacement de tant de bonheur. J'ai observé son bureau et scie de verre curvy par les fenêtres de place-paned les arbres nus du parc vert. Je me suis imaginé sourire aux directeurs de fonds de couverture qui ont sorti dedans et : « Bonjour, c'est aujourd'hui plus doux n'est-ce pas? » Je pourrais voir un certain charme dans lui.
Pourtant ce qui m'ont impressionné plus au sujet de sa satisfaction était comment il a différé du mécontentement de presque tous mes autres contemporains. Un mot décrit comment la plupart d'entre nous dans notre 40s en retard fait face aux travaux bien plus intéressants : mal. Dans des mesures variables nous sommes susceptibles de l'ennui, de la crainte, de l'épuisement et de l'anéantissement. Nous avons tous qui fonctionnent pour une éternité pendant qu'elle est, mais nous réalisons maintenant que nous devrons continuer à travailler jusqu'à ce que nous ayons 70 ans au moins et tellement il y a de beaucoup de chemin à faire immobile. En tout il n'est pas joli. Nous nous sentons que nous devons sauter, mais pas comment et ne savons pas quelle manière d'aller.
Un article relativement sensible dans la revue d'affaires de Harvard de février essaye d'expliquer pourquoi nous l'obtenons tout fausse et pourquoi mon ami de réceptionniste l'obtient droite.
Le reste de nous tombent pour le malentendu le plus commun de la crise de mi-carrière - qui est de penser que c'est le commencement de l'extrémité. Au lieu de cela le magasin insiste sur le fait que nous avons plus d'occasions que nous a employé à. Puisque nous avons travaillé pendant quelques décennies, nous connaissons comme au quel travail est et à ce que nous sommes bons. Le tour n'est pas de désirer après qu'une certaine transformation magique - une minute vous êtes un banquier, et puis, hé presto, un fermier organique - mais de penser soigneusement et pratiquement à quels costumes vous.
Quand je me pense cela maintenant voyez que, à la différence de mon ami, je ne suis pas prêt à contacter mon réceptionniste intérieur. Elle dit que le travail lui donne l'espace pour penser, tandis que j'ai une horreur de pensée non structurée. En effet un des choses que j'ai établies pendant les dernières décennies est que je dois être d'une manière extravagante occupé toute heure : en périodes de jachère mes pensées errent au loin dans toutes les sortes de directions non désirées.
à 25. C'est une vérité que nous tendons à oublier : la plupart des personnes sont dans une ornière dès le début, aveuglément poursuivant des carrières sans l'idée de ce qu'étaient les autres options. Quand j'étais dans mon 20s que je n'ai pas estimé que je décidais rationnellement entre les centaines de possibilités, j'essayais simplement de faire ce que j'ai pensé ai été prévu de moi, et ce que mes amis faisaient. Ma motivation était de le faire mieux qu'une poignée minuscule de personnes que j'ai considéré mes rivaux.
Maintenant que je pense à lui, j'ai arrêté s'inquiéter de ces concours petits. Je fais mieux que certains de mes anciens concurrents et plus mauvais que d'autres, mais l'une ou l'autre manière qu'il n'importe plus. Ceci libère. Je commence à m'occuper de la moins ce que d'autres pensent à moi et cela libère aussi.
Mon ami confirme qu'elle ne pourrait pas être devenue une réceptionniste dans son 20s ou 30s. Elle aurait été malheureuse, non atteint et certain elle jetant était sa vie loin. À 49 elle n'a rien à davantage à s'avérer ; elle a déjà montré que ne sont plus les travaux importants ce qu'elle veut.
Il y a deux semaines un autre morceau encourageant de travail a été édité par des scientifiques à l'université de l'apparence de Warwick que le bonheur au-dessus d'une vie est en U. Il a regardé des milliers d'ouvriers dans 80 pays différents et a constaté que la plupart des personnes commencent heureux, et puis glisse vers la misère, atteignant une cuvette à 44. Par notre 50s tôt nous commençons à devenir heureux encore et par notre distillateur 60s et 70s plus heureux.
La felicidad está encontrando a su recepcionista interna
Automatically translated into Spanish thanks to WorldLingo
Un par hace de meses un amigo preguntó si le escribiría una referencia de trabajo. Ella es brillante e ingenioso y sofisticado y por cerca de 20 años ha llevado a cabo una sucesión de trabajos de gran alcance en la televisión y periódicos.
Con todo esto la posición más última era algo diferente: ella se había aplicado para ser recepcionista en un edificio de oficinas pequeño en Mayfair. Esto me pulsó como opción excéntrica de la carrera para una mujer lista en el cusp de 50, pero puse la referencia en escrito y a su debido tiempo ella consiguió el trabajo.
La semana pasada almorzaba con ella y preguntada cómo iba. Ella me dijo que en su vida ella fuera por primera vez enteramente feliz en su trabajo. En el último ella había encontrado algo que tenía todas las buenas cosas sobre trabajo de la oficina y ninguno los malos.
Su rutina era calmante. La gente era amistosa. El trabajo era agradable. Era también finito, fácil hacer bien, y terminado en el punto de 6pm. No había cantidades de trabajo unmanageable, ninguna competición fea, ninguna ansiedad de la roedura que usted no está hasta él y que algún otro es mejor.
Pero de todos, ella dijo, el trabajo de la recepcionista no hundió lo más mejor posible su mente y su vida; en lugar dejó el un montón de sitio para que ella piense sus propios pensamientos. La única cosa que no era fantástica era el dinero, pero era bastante y ella no importaban.
Después de que nuestro almuerzo ella me tomara para considerar el sitio de tal felicidad. Eyed su escritorio y sierra de cristal curvy a través de las ventanas del cuadrado-paned los árboles pelados del parque verde. Me imaginaba el sonreír en los encargados de fondo de cercar que salieron adentro y: “Hola, es hoy más suave no es él?” Podría ver cierto encanto en él.
Con todo qué me impresionó más sobre su satisfacción era cómo puso en contraste con el descontento casi de mis el resto de los contemporáneos. Una palabra describe cómo la mayor parte de en nuestro último 40s estamos haciendo frente a trabajos lejos más interesantes: gravemente. En medidas que varían somos susceptibles al aburrimiento, al miedo, al agotamiento y a la frustración. Tenemos todos que trabajan para una eternidad mientras que es, pero ahora realizamos que tendremos que ir encendido a trabajar hasta que somos 70 por lo menos y tan hay mucho por hacer inmóvil. En todos no es bonito. Nos sentimos que ought saltar, pero que no lo hacemos cómo y que no sabemos qué manera de ir.
Un artículo relativamente sensible en la revisión del negocio de Harvard de febrero procura explicar porqué la estamos consiguiendo todo incorrecta y porqué mi amigo de la recepcionista la está consiguiendo derecha.
El resto de nosotros está bajando para el misapprehension más común de la crisis de la mediados de-carrera - que es pensar que éste es el principio del extremo. En lugar el compartimiento insiste que tenemos más oportunidades que nosotros utilizó a. Porque hemos trabajado por algunas décadas, sabemos como qué trabajo es y en cuál somos buenos. El truco no es hanker después de que una cierta transformación mágica - un minuto usted es un banquero, y entonces, hey presto, granjero orgánico - pero pensar cuidadosamente y prácticamente de qué juegos usted.
Cuando ahora me pienso de él vea que, desemejante de mi amigo, no soy listo conseguir en tacto con mi recepcionista interna. Ella dice que el trabajo le da el espacio para pensar, mientras que tengo un horror del pensamiento no estructurado. De hecho uno de las cosas que he resuelto el excedente el pasado pocas décadas es que necesito estar violentamente ocupado toda la hora: en períodos del barbecho mis pensamientos vagan apagado en todas las clases de direcciones indeseadas.
en 25. Ésta es una verdad de que tendemos para olvidarnos: la mayoría de la gente está en una rodera del comienzo, persiguiendo oculto carreras sin la idea de cuáles eran las otras opciones. Cuando estaba en mi 20s que no me sentía que decidía racional entre los centenares de posibilidades, intentaba simplemente hacer lo que pensé esperé de mí, y lo que hacían mis amigos. Mi motivación era hacerlo mejor que un puñado minúsculo de gente que consideraba para ser mis rivales.
Ahora que pienso en él, he parado cuidar sobre estas competencias pequeñas. Estoy haciendo mejor que algunos de mis competidores anteriores y peor que otros, pero cualquier manera que no importa más. Esto está liberando. Estoy comenzando a importar de menos qué la gente piensa en mí y eso está liberando también.
Mi amigo confirma que ella no habría podido hacer recepcionista en su 20s o 30s. Ella habría sido desgraciada, incumplido y seguro ella que lanzaba era su vida lejos. En 49 ella no tiene nada más que probar; ella ha probado ya que los trabajos importantes son no más lo que ella desea.
Hace dos semanas otro pedazo que animaba de trabajo fue publicado por los científicos en la universidad de la demostración de Warwick que la felicidad sobre un curso de la vida es en forma de "U". Miraba a millares de trabajadores en 80 diversos países y encontró que la mayoría de la gente comienza feliz, y después resbala hacia la miseria, alcanzando un canal en 44. Por nuestro 50s temprano comenzamos a conseguir felices otra vez y por nuestro alambique más feliz 60s y 70s.
La felicità sta trovando il vostro receptionist interno
Automatically translated into Italian thanks to WorldLingo
Una coppia dei mesi fa un amico ha chiesto se gli scriverà un riferimento di lavoro. È intelligente e witty e specializzato e per circa 20 anni ha tenuto una successione dei lavori potenti in televisione e giornali.
Tuttavia questo ultima posizione era piuttosto differente: si era applicata per essere un receptionist ad una piccola costruzione di ufficio in Mayfair. Ciò lo ha colpito come scelta eccentrica di carriera per una donna intelligente sul cusp di 50, ma ho scritto il riferimento ed a tempo debito ha ottenuto il lavoro.
Ultima settimana ho fatto con il pranzo e chiedere come stava andando. Mi ha detto che per la prima volta nella sua vita fosse interamente felice nel suo lavoro. Infine aveva trovato qualcosa che avesse tutte le buone cose circa il lavoro dell'ufficio e nessun di quei difettosi.
La sua procedura era soothing. La gente era amichevole. Il lavoro era piacevole. Era inoltre limitato, facile da fare bene e concluso sul puntino di 6pm. Non ci erano carichi di lavoro unmanageable, nessuna concorrenza ugly, nessun'ansia di rosicchiamento che non spettate esso e che qualcun'altro è migliore.
Ma di tutti, ha detto, il lavoro del receptionist non ha inondato il più bene la sua mente e la sua vita; invece ha lasciato l'abbondanza di stanza affinchè lei pensi i suoi propri pensieri. L'unica cosa che non era fantastica era i soldi, ma era abbastanza e lei non si sono occupate di.
Dopo che il nostro pranzo lei lo prenda per vedere il luogo di tale felicità. Eyed il suoi scrittorio e sega di vetro curvy attraverso le finestre del quadrato-paned gli alberi nudi del parco verde. Mi sono immaginato sorridere ai responsabili di fondo monetario della barriera che hanno uscito dentro e: “Ciao, è oggi più delicato non è esso?„ Potrei vedergli certo fascino.
Tuttavia che cosa lo hanno impressionato più circa la sua soddisfazione era come ha contrapposto con il malcontento di quasi tutti i miei altri contemporanei. Una parola descrive come la maggior parte di noi nel nostro 40s ritardato stanno facendo fronte ai lavori molto più interessanti: male. Nelle misure di variazione siamo suscettibili della noia, del timore, dell'esaurimento e della frustrazione. Abbiamo tutti che funzionano per un eternity mentre è, ma ora realizziamo che dovremo continuare lavorare fino a che non siamo almeno 70 e così ci sia parecchio da fare tranquillo. In tutto non è grazioso. Riteniamo che dobbiamo saltare, ma non come e non conosciamo quale senso andare.
Un articolo relativamente ragionevole nella revisione di affari de Harvard di febbraio tenta di spiegare perchè stiamo ottenendola tutto l'errata e perchè il mio amico del receptionist sta ottenendola di destra.
Il resto di noi sta cadendo per il misapprehension più comune della crisi di metà di-carriera - che è di pensare che questo sia l'inizio dell'estremità. Invece lo scomparto insiste che abbiamo più occasioni che noi ha usato a. Poiché abbiamo lavorato per alcune decadi, conosciamo al che lavoro è come ed a che cosa siamo buoni. Il trucco non è di hanker dopo che una certa trasformazione magica - un minuto siete un banchiere ed allora, hey presto, un coltivatore organico - ma di pensare con attenzione e praticamente a che vestiti voi.
Quando ora lo penso a questo proposito veda che, diverso del mio amico, non devo aspettare per ottenere in tocco con il mio receptionist interno. Dice che il lavoro gli dà lo spazio per pensare, mentre ho un orrore di pensiero non strutturato. Effettivamente uno delle cose che ho risolto durante le decadi ultime è che devo essere sfrenatamente occupato tutto il tempo: nei periodi dell'aratura i miei pensieri vagano fuori in tutte le specie dei sensi indesiderabili.
a 25. Ciò è una verità che tendiamo a dimenticare: la maggior parte della gente è in una carreggiata dall'inizio, ciecamente perseguendo le carriere senza l'idea di che cosa le altre opzioni erano. Quando ero nel mio 20s che non ho ritenuto che stavo decidendo razionale fra le centinaia delle possibilità, stavo provando semplicemente a fare che cosa ho pensato sono stato previsto di me e che cosa i miei amici stavano facendo. La mia motivazione era di farlo più meglio di una manciata molto piccola di gente che ho considerare come i miei rivale.
Ora che penso esso, ho arrestato preoccuparmi per questi concorsi piccoli. Sto facendo più meglio di alcuni dei miei ex competitori e più difettoso di altri, ma di il uno o il altro senso che non importerà più. Ciò sta liberando. Sto cominciando occuparmi del meno che cosa la gente pensa me e quella sta liberando anche.
Il mio amico conferma che non potrebbe diventare un receptionist nel suo 20s o 30s. Sarebbe stata misera, non realizzato e sicuro che getta era la sua vita via. A 49 non ha niente più da risultare; già ha dimostrato che i lavori importanti non sono più che cosa desidera.
Due settimane fa un'altra parte incoraggiante di lavoro è stata pubblicata dagli scienziati all'università di rappresentazione del Warwick che la felicità sopra un corso della vita è a forma di U. Ha guardato i migliaia degli operai in 80 paesi differenti ed ha trovato che la maggior parte della gente comincia felice ed allora fa scorrere verso miseria, raggiungente una depressione a 44. Dal nostro 50s iniziale cominci ottenere felici ancora e dal nostro alambicco più felice 60s e 70s.
Glück findet Ihre innere Empfangsdame
Automatically translated into German thanks to WorldLingo
Von ein Paar Monaten vor ein Freund fragte, ob ich ihr ein Arbeitszeugnis schreiben würde. Sie ist hell und witty und hoch entwickelt und für ungefähr 20 Jahre hat eine Reihenfolge der leistungsfähigen Jobs im Fernsehen und in den Zeitungen gehalten.
Dennoch war dieses neueste Position ziemlich unterschiedlich: sie hatte zugetroffen, um eine Empfangsdame an einem kleinen Bürohaus in Mayfair zu sein. Dieses schlug mich als Exzenterkarrierewahl für eine gescheite Frau auf der Spitze von 50 an, aber ich schrieb den Hinweis aus und zur rechten Zeit erhielt sie den Job.
Letzte Woche aß ich mit ihr und gefragt zu Mittag, wie es ging. Sie erklärte mir, daß zum ersten Mal in ihrem Leben sie in ihrem Job völlig glücklich war. Schließlich hatte sie etwas gefunden, das alle guten Sachen über Büroarbeit und keine von den schlechten hatte.
Ihr Programm war beruhigend. Die Leute waren freundlich. Die Arbeit war angenehm. Gut zu tun war auch begrenzt, einfach, und beendet auf dem Punkt von 6pm. Es gab keine unmanageable Arbeit Lasten, keine häßliche Konkurrenz, keine Zerfressenangst, daß Sie nicht bis zu ihm sind und daß jemand anderes besser ist.
Aber gut von allen, sagte sie, überflutete der Job der Empfangsdame nicht ihren Verstand und ihr Leben; stattdessen ließ es viel des Raumes, damit sie ihre eigenen Gedanken denkt. Die einzige Sache, die nicht war das Geld fantastisch war, aber es genug war und sie kümmerten sich nicht.
Nachdem unser Mittagessen sie mich nahm, um den Aufstellungsort solchen Glückes zu sehen. Ich musterte ihren curvy Glasschreibtisch und Säge durch die Quadrat-paned Fenster die bloßen Bäume des grünen Parks. Ich stellte mich vor, an den Fondmanagern zu lächeln, die innen und herauskamen: „Hallo, ist es milderer heutiger Tag nicht wahr?“ Ich könnte einen bestimmten Charme in ihm sehen.
Dennoch was mich am meisten über ihre Zufriedenheit beeindruckten, war, wie es zur Unzufriedenheit fast aller meiner anderen Zeitgenossen kontrastierte. Ein Wort beschreibt, wie die meisten uns in unserem späten 40s mit weit interessanteren Jobs fertig werden: schlecht. In unterschiedlichen Massen sind wir gegen Langeweile, Furcht, Abführung und Frustration empfindlilch. Wir haben alle, die während einer Ewigkeit arbeiten, während sie ist, aber wir verwirklichen jetzt, daß wir zu arbeiten, fortfahren müssen, bis wir 70 mindestens sind und so es ruhigen ein langer Weg gibt. In allen ist es nicht hübsch. Wir glauben, daß wir springen sollen, aber nicht wie und nicht wissen, welche Weise zu gehen.
Ein verhältnismäßig vernünftiger Artikel im Bericht Geschäft Harvard Februars versucht, zu beschreiben, warum wir ihn ganz falsch erhalten und warum mein Empfangsdame Freund ihn recht erhält.
Der Rest von uns fallen für das allgemeinste Mißverständnis der Mittlerkarriere Krise - die zu denken ist, daß dieses der Anfang des Endes ist. Stattdessen beharrt die Zeitschrift, daß wir mehr Gelegenheiten haben, als wir verwendete zu. Ist wie, weil wir für einige Dekaden gearbeitet haben, wissen wir, an welcher Arbeit und an was wir gut sind. Der Trick ist nicht zu verlangen nachdem etwas magische Umwandlung - eine Minute sind Sie ein Banker und dann, he Presto, ein organischer Landwirt - aber an, welche Klagen sorgfältig und praktisch zu denken Sie.
Wenn ich an es jetzt mich denke, sehen Sie, daß, anders als meinen Freund, ich nicht bereit bin, in Kontakt mit meiner inneren Empfangsdame zu treten. Sie sagt, daß der Job ihr Raum gibt, um zu denken, während ich eine Grausigkeit des unstrukturierten Gedankens habe. In der Tat eins der Sachen, die ich über den letzten Dekaden ausgearbeitet habe, ist, daß ich beschäftigt wild sein muß alle Zeit: in den Bracheperioden wander meine Gedanken weg in alle Art der unerwünschten Richtungen.
bei 25. Dieses ist eine Wahrheit, die wir neigen, zu vergessen: die meisten Leute sind in einer Furche von Anfang an und blind üben Karrieren ohne Idee von aus, was die anderen Wahlen waren. Als ich in meinem 20s war, das ich nicht glaubte, daß ich rational zwischen Hunderten Möglichkeiten entschied, versuchte ich einfach, zu tun, was ich wurde erwartet von mir dachte und was meine Freunde taten. Mein Beweggrund war, es zu tun besser als eine kleine Handvoll Leute, die ich betrachtete, um meine Rivalen zu sein.
Nun da ich an es denke, habe ich das Interessieren für diese geringfügigen Wettbewerbe gestoppt. Ich tue besser als einige meiner ehemaligen Konkurrenten und schlechter als andere, aber jede Weise, die es nicht mehr ausmacht. Dieses befreit. Ich beginne, mich um weniger zu kümmern, was die Leute an mich denken und die auch befreit.
Mein Freund bestätigt, daß sie nicht eine Empfangsdame in ihrem 20s oder in 30s geworden sein könnte. Sie würde miserabel gewesen sein, unausgeführt und sicher war sie werfend ihr Leben weg. Bei 49 hat sie nichts mehr zu prüfen; sie hat bereits geprüft, daß wichtige Jobs nicht mehr sind, was sie wünscht.
Vor einigen Wochen wurde ein anderes zujubelndes Stück Arbeit von den Wissenschaftlern an der Universität der Warwick Vertretung veröffentlicht, daß Glück über einer Lebenszeit u-förmig ist. Es betrachtete Tausenden Arbeiter in 80 unterschiedlichen Ländern und fand, daß die meisten Leute glückliches anlaufen, und schiebt dann in Richtung zum Elend und erreichte eine Abflußrinne bei 44. Durch unser frühes 50s beginnen wir, unsere glücklichere Stille 60s und 70s glücklich wieder und durch zu erhalten.
A felicidade está encontrando seu receptionist interno
Automatically translated into Portuguese thanks to WorldLingo
Um par dos meses há um amigo perguntou se eu lhe escrevesse uma referência de trabalho. É brilhante e witty e sofisticado e por aproximadamente 20 anos prendeu uma sucessão de trabalhos poderosos na televisão e nos jornais.
Contudo isto a posição a mais atrasada era rather diferente: tinha-se aplicado para ser um receptionist em um edifício de escritório pequeno em Mayfair. Isto golpeou-me como uma escolha excêntrica da carreira para uma mulher inteligente no cusp de 50, mas eu escrevi para fora a referência e no curso devido começou o trabalho.
Última semana eu tive o lunch com a e perguntado como estava indo. Disse-me aquela para a primeira vez dentro sua vida onde era inteiramente feliz em seu trabalho. No último tinha encontrado algo que teve todas as coisas boas sobre o trabalho do escritório e os nenhuns dos maus.
Sua rotina era soothing. Os povos eram amigáveis. O trabalho era agradável. Era também finito, fácil fazer bem, e terminado no ponto de 6pm. Não havia nenhuma carga de trabalho unmanageable, nenhuma competição feia, nenhuma ansiedade gnawing que você não é até ele e que alguma outra pessoa é melhor.
Mas melhor de tudo, disse, o trabalho do receptionist não swamp sua mente e sua vida; instead deixou a abundância do quarto para que pense de seus próprios pensamentos. A única coisa que não era fantástica era o dinheiro, mas era bastante e não se ocuparam.
Depois que nosso lunch ela fêz exame de me para ver o local de tal felicidade. Eu eyed suas mesa e serra de vidro curvy através das janelas do quadrado-paned as árvores desencapadas do parque verde. Eu imaginei-me myself sorrir nos gerentes de fundo do hedge que saíram dentro e: “Hello, é hoje mais suave não é ele?” Eu poderia ver algum encanto nele.
Contudo o que me imprimiram mais sobre sua satisfação era como contrastou com o descontentamento de quase todos meus comtemporâneos restantes. Uma palavra descreve como a maioria de nós em nosso 40s atrasado estão lidando com os trabalhos distante mais interessantes: mal. Em medidas variando nós somos suscetíveis ao boredom, ao medo, ao exhaustion e à frustração. Nós temos tudo que trabalha para um eternity enquanto é, mas nós realizamos agora que nós teremos que ir sobre trabalhar até que nós estejamos 70 pelo menos e assim houver um uma grande distância a percorrer imóvel. Em tudo não é bonito. Nós sentimos que nós ought pular, mas não como e não sabemos que maneira ir.
Um artigo relativamente sensible na revisão do negócio de Harvard de fevereiro tenta explicar porque nós a estamos começando toda errada e porque meu amigo do receptionist a está começando direita.
O descanso de nós está caindo para o misapprehension o mais comum da crise da mid-carreira - que é pensar que este é o começo da extremidade. Instead o compartimento insiste que nós temos mais oportunidades do que nós se usou a. Porque nós trabalhamos por algumas décadas, nós sabemos no que trabalho é como e o que nós somos bons. O truque não é hanker depois que alguma transformação mágica - um minuto você é um banqueiro, e então, hey presto, um fazendeiro orgânico - mas pensar com cuidado e praticamente sobre que ternos você.
Quando eu penso sobre ele agora do eu veja que, ao contrário de meu amigo, eu não estou pronto para começar no toque com meu receptionist interno. Diz que o trabalho lhe dá o espaço para pensar, visto que eu tenho um horror de pensamento unstructured. Certamente uma das coisas que eu trabalhei para fora o excesso o passado poucas décadas é que eu necessito ser descontroladamente ocupado toda a hora: em períodos do fallow meus pensamentos vagueiam fora em todas as sortes de sentidos não desejados.
em 25. Esta é uma verdade de que nós tendamos a se esquecer: a maioria de povos estão em um rut do começo, perseguindo cega carreiras com nenhuma idéia de o que as outras opções eram. Quando eu estava em meu 20s que eu não senti que eu me estava decidindo racional entre centenas das possibilidades, eu estava tentando simplesmente fazer o que eu pensei me esperei de mim, e o que meus amigos faziam. Meu motivation era fazê-lo mais melhor do que um punhado minúsculo dos povos que eu considerei para ser meus rivais.
Agora que eu penso dele, eu parei importar-se com estas competições petty. Eu estou fazendo mais melhor do que alguns de meus concorrentes anteriores e mais mau do que outros, mas uma ou outra maneira que não importa any more. Isto liberating. Eu estou começando ocupar-se da menos o que os povos pensam de mim e aquele liberating demasiado.
Meu amigo confirma que não poderia se ter transformado um receptionist em seu 20s ou 30s. Seria miserável, unfulfilled e certo que joga era sua vida afastado. Em 49 não tem nada mais para provar; tem provado já que os trabalhos importantes são já não o que quer.
Uma outra parte cheering de trabalho foi publicada hà duas semanas por cientistas na universidade da exibição de Warwick que a felicidade sobre uma vida é em forma de u. Olhou milhares dos trabalhadores em 80 países diferentes e encontrou que a maioria de povos começam fora de feliz, e desliza então para a miséria, alcançando uma calha em 44. Por nosso 50s adiantado nós começamos começar felizes outra vez e por nosso destilador 60s e 70s mais feliz.
Lyckan finner din inre receptionist
Automatically translated into Swedish thanks to WorldLingo
En koppla ihop av månader sedan en frågad vän, om jag skulle, skriver henne som ett jobb hänvisar till. Hon är ljus, och kvickt och sofistikerat och för omkring 20 år har rymt en följd av kraftiga jobb i television och tidningar.
Yet detta placerar senast var ganska olikt: hon hade applicerat för att vara en receptionist på en liten kontorsbyggnad i Mayfair. Detta slogg mig som en excentrisk karriär som var prima för en klyftig kvinna på udden av 50, men jag skrev ut hänvisa till och in jagar rakt henne fick jobbet.
Den sist veckan hade jag lunch att med henne och fråga hur den gick. Hon berättade mig det för den första tiden i hennes liv som hon var helt lycklig i hennes jobb. Äntligen hade hon funnit något som hade alla bra saker om kontorsarbete och inga av dåligan en.
Hennes rutinmässigt lugnade. Folket var vänligt. Arbetet var angenämt. Det var också finite, lätt att göra väl, och avslutat på pricka av 6pm. Det fanns inte något oregerligt arbete laddar, ingen ful konkurrens, ingen gnagande ångest att du inte är upp till det och att någon är annars bättre.
Men bäst allra, sade hon, receptionist'sens översvämmade jobb inte henne varar besvärad och hennes liv; i stället lämnade det alldeles av rum för henne till funderare hennes egna tankar. Det enda tinget, som inte var fantastiskt var pengarna, men det var nog, och hon varade besvärad inte.
Efter vår lunch henne tog mig för att se platsen av den sådan lyckan. Jag synade hennes curvy glass skrivbord och sågar till och med deförsåg med rutor fönstren som de kala treesna av gräsplan parkerar. Jag föreställde jag själv att le på häckfondförvaltarna som kom in och ut: ”Hälsningar, är det mildare today är inte det?”, Jag kunde se en bestämd berlock i den.
Yet vad imponerade mig mest om hennes tillfredsställelse, var hur den kontrasterade med missnöjet av nästan alla min andra samtidor. Man uttrycker beskriver hur mest av oss i vår sena 40-tal klarar av med långt mer intressant jobb: dåligt. I varierande mäter oss är känsligt till ledan, skräck, utmattning och frustration. Vi har varaa alla funktionsdugliga för en evighet, som det är, men vi realiserar nu att vi ska måste att gå på arbete, tills vi är 70 åtminstone, och så det finns stillbilden per långt långt som går. Sammanlagt är det inte nätt. Vi känselförnimmelsen som vi ought att hoppa, men inte hur och vet inte vilket långt som går.
En förhållandevis förnuftig artikel i Februaris den Harvard affären granskar försök att förklara varför vi får det allt fel och varför min receptionistvän får det högert.
Vila av oss faller för den mest allmänningmisapprehensionen av mitt--rusar krisen - som är till funderare som, denna är början av avsluta. I stället insisterar tidskriften att vi har mer tillfällen än oss som är van vid. Därför att vi har fungerat för några årtionden, vet vi vilket arbete är likt och vad vi är bra på. Trick är inte att hanker efter någon magical omformning - en som är minimal du, är en bankir, och därefter, hey presto, en organisk bonde - men till funderare försiktigt och praktiskt om vad passar dig.
När I-funderare om det mig ser nu att, i motsats till min vän, I-förmiddag inte ordna till för att få i handlag med min inre receptionist. Hon något att säga jobbet ger hennes utrymme till funderare, eftersom jag har en fasa av ostrukturerad tanke. Sannerligen en av saker, som jag har fungerat ut över de förgångna få årtiondena, är att jag behöver att vara wildly upptagen hela tiden: i i träda perioder irrar min tankar av sorterar sammanlagt av oönskade riktningar.
på 25. Denna är en sanning som vi ansar för att glömma: mest folk är i en brunst från början och blint att förfölja rusar med ingen idé av vad de andra alternativen var. Då jag var i min 20-tal som jag inte känselförnimmelsen, som jag avgjorde rationally mellan hundratals möjligheter, var jag enkelt pröva att göra vad jag tänkte förväntades av mig, och vad min vänner gjorde. Min motivation var att göra den som var bättre än mycket litet folk för en handfull ansedd I för att vara min rivaler.
Nu att I-funderare av den, mig har stoppat att att bry sig om dessa småaktiga strider. Att göra för förmiddag som I är bättre än några av min tidigare konkurrenter och som är värre än andra, utan endera långt betyder det, inte något mera. Detta befriar. Start för förmiddag I som varar besvärad mindre vad annat folk funderare av mig och det befriar för.
Min vän bekräftar att hon inte kunde ha blivit en receptionist i hennes 20-tal eller 30-tal. Hon skulle har varit bedrövlig, unfulfilled, och bestämt var hon som kastar, hennes liv bort. På 49 har hon ingenting mer som ska bevisas; hon har redan bevisat att viktiga jobb är ej längre vad hon önskar.
En koppla ihop av veckor sedan som ett annat bifall lappar av arbete, publicerades av forskare på universitetar av den Warwick visningen att lyckan över en livstid är u-formig. Det såg tusentals arbetare i 80 olika länder och grundar, att mest folk startar av lyckligt, och glider därefter in mot misär som når en en ho på 44. Vid vår tidig sort50-tal startar vi att få lyckliga igen och vid vår 60-tal och mer lyckliga stillbild för 70-tal.
Счастье находит ваш внутренний receptionist
Automatically translated into Russian thanks to WorldLingo
Пара месяцев тому назад друг спросила если я написал бы ей справку работы. Она ярка и шутливо и изощренно и на около 20 лет держит последовательность мощных работ в телевидении и газетах.
Но это самое последнее положение было довольно друг: она применилась для того чтобы быть receptionist на малом администраривном администраривн в Mayfair. Это поразило меня как ексцентрическый выбор карьеры для ухищренной женщины на горном пике 50, но я write out справка и in due course она получила работу.
Последняя неделя я имел обед с ей и спросить как он шел. Она сказала мне что for the first time в ее жизни она была вс счастлива в ее работе. На последнем она нашла что-то имело все хорошие вещи о конторской работе и никаких из плохих одних.
Ее режим был успокоен. Люди были содружественны. Работа была приятна. Было также небесконечно, легко сделать наилучшим образом, и после того как оно закончено на многоточии 6pm. Не было unmanageable рабочих норм, никакой уродской конкуренции, никакой тревожности сгрызть что вы не до его и что someone else более лучшее.
Но наиболее наилучшим образом всех, она сказала, работа receptionist не заболотила ее разум и ее жизнь; вместо оно оставило множество комнаты для ее думать ее собственные мысли. Единственной вещью не была сказова была деньг, но она была достаточно и ей не запомнили.
После того как наш обед она принял меня для того чтобы увидеть место такого счастья. Я eyed ее curvy стеклянные стол и пила через окна квадрата-paned чуть-чуть валы зеленого парка. Я представил, что усмехнулось на управляющих фондом изгороди пришли внутри и вне: «Здравствуйте!, будет более слабым сегодня не так ли?» Я смог увидеть некоторый шарм в ем.
Но впечатлили меня больше всего о ее соответствии было как оно сравнило с неудовлетворенностью почти всех моих других сверстниц. Одно слово описывает как большое часть из нас в нашем последнем 40s справляется с далеко более интересными работами: плох. В меняя измерениях мы susceptible к скуке, страху, высасыванию и фрустрации. Мы имеем все работая для вечности по мере того как она, но мы теперь осуществляем мы пойти дальше работать до тех пор пока мы не быть 70 по крайней мере и настолько будет неподвижное лонг way to go. В всех оно не мило. Мы чувствуем мы ought перескочить, но не делает как и не знает которая дорога пойти.
Относительно здравая статья в просмотрении дела Harvard февраля пытает объяснить почему мы получаем его совсем неправильно и почему мой друг receptionist получает его право.
Остальнои нас понижаются для самого общего misapprehension кризиса mid-карьеры - должен думать это будет начало конца. Вместо кассета настаивает что мы имеем больше возможностей чем мы использовала к. Потому что мы работаем на немного декад, мы знаем что работа как и мы хороши на. Выходка не к hanker после того как некоторое волшебное преобразование - одна минута вы будете банкошетом, и после этого, hey presto, органический хуторянин - но думать тщательно и практически о что костюмах вы.
Когда я думаю о ем теперь я см. что, не похоже на моему другу, я не готов получить в касании с моим внутренним receptionist. Она говорит работа дает ей космос для того чтобы думать, тогда как я имею ужас unstructured мысли. Деиствительно одна из вещей я разрабатывал над past few декадами что мне нужно быть одичало многодельн полностью время: в периодах перелога мои мысли бродяжничают в всех видах излишних направлений.
на 25. Это будет правда мы клоним забыть: большинств люди находятся в колейности от старта, слепо следуя карьеры без идеи другие варианты были. Когда я находился в моем 20s, котор я не чувствовал что я решал рационально между сотниами возможностей, я просто пытался сделать я думал был предположен меня, и мои друзья делали. Моя мотивировка должна была сделать его более лучше чем малюсенькая пригорошня людей, котор я рассматривал для того чтобы быть моими соперниками.
Now that я думаю его, я останавливал заботить о этих подленьких состязаниях. Я делаю более лучше чем некоторые из моих бывших конкурентов и плох чем другие, но любая дорога, котор он не имеет значение больше. Это освобождает. Я начинаю запомнить меньше людях думают меня и то освобождает слишком.
Мой друг подтверждает что она не смогла стать receptionist в ее 20s или 30s. Она была бы горемычна, unfulfilled и уверенн она бросая была ее жизнью прочь. На 49 она не имеет ничего больше, котор нужно доказать; она уже доказывала что важные работы no longer она хочет.
Пару недель назад другая часть работы была опубликована научными работниками на университете показа Warwick что счастье над продолжительностью жизни U-shaped. Оно посмотрело тысячи работников в 80 по-разному странах и нашло что большинств люди start off счастливое, и после этого сползает к нищете, достигая ринв на 44. нашим предыдущим 50s мы начинаем получать счастливыми снова и нашей более счастливой тишиной 60s и 70s.
Het geluk vindt uw binnenreceptionnist
Automatically translated into Dutch thanks to WorldLingo
Een paar maanden geleden vroeg een vriend of zou ik haar een baanverwijzing schrijven. Zij is helder en geestig en verfijnd en ongeveer 20 jaar een successie van krachtige banen in televisie en kranten heeft gehouden.
Maar toch was deze recentste positie eerder verschillend: zij had om een receptionnist ingeschreven te zijn bij een klein bureaugebouw in Mayfair. Dit sloeg me als zonderlinge carrièrekeus voor een knappe vrouw op cusp van 50, maar ik schreef de verwijzing uit en te zijner tijd werd zij de baan.
Vorige week had ik lunch met haar en vroeg hoe het ging. Zij vertelde me dat voor het eerst in haar leven zij volledig gelukkig in haar baan was. Uiteindelijk had zij iets gevonden die alle goede dingen over het bureauwerk en geen van de slechte had.
Haar routine was soothing. De mensen waren vriendschappelijk. Het werk was prettig. Het was ook eindig, gemakkelijk goed te doen, en beëindigde op de punt van 6pm. Er waren geen unmanageable het werkladingen, geen lelijke concurrentie, geen knagende aan bezorgdheid dat u niet tot het bent en dat iemand anders beter is.
Maar het beste van allen, zei zij, de baan van de receptionnist zette haar mening en haar leven niet onder water; in plaats daarvan verliet het overvloed van ruimte voor haar om haar eigen gedachten te denken. Het enige ding dat niet fantastisch was was het geld, maar het was genoeg en zij lette niet op.
Na onze lunch nam zij me om de plaats van dergelijk geluk te zien. I eyed vierkant-paned haar curvy glasbureau en zaag door vensters de naakte bomen van Groen Park. Ik veronderstelde me die bij de managers glimlacht van het haagfonds die en uit binnenkwamen: „Hello, is het milder vandaag is niet het?“ Ik kon een bepaalde charme daarin zien.
Maar toch was wat op me het meest over haar tevredenheid indruk maakte hoe het met de ontevredenheid van bijna al mijn andere tijdgenoten tegenover elkaar stelde. Één woord beschrijft hoe de meesten van ons in onze recente jaren '40 veel aan interessantere banen het hoofd bieden: slecht. In variërende maatregelen zijn wij vatbaar voor verveling, vrees, uitputting en frustratie. Wij allen hebben voor een eeuwigheid gewerkt aangezien het is, maar wij realiseren nu wij werken zullen moeten blijven tot wij 70 minstens zijn en zodat zijn er nog ver. Alles bij elkaar is het niet mooi. Wij vinden wij zouden moeten springen, maar niet hoe en welke manier niet kennen te gaan.
Een vrij zinnig artikel in Van Bedrijfs Harvard van Februari Overzicht probeert om te verklaren waarom wij het al verkeerd en waarom mijn receptionnistvriend juist krijgen het krijgen.
De rest ons valt voor gemeenschappelijkste misapprehension van medio-carrièrecrisis - die moet denken dit het begin van het eind is. In plaats daarvan dringt het tijdschrift erop aan dat wij meer kansen hebben dan wij aan gebruikten. Omdat wij voor een paar decennia hebben gewerkt, weten wij welk werk is als en wat wij bij goed zijn. De truc is niet aan hanker na wat magische transformatie - één minuut bent u een hey bankier, en toen, presto, een organische landbouwer - maar te denken zorgvuldig en praktisch over wat u aanpast.
Wanneer ik nu over het denk zie ik dat, in tegenstelling tot mijn vriend, ik niet bereid om in aanraking met mijn binnenreceptionnist ben te krijgen. Zij zegt de baan haar ruimte om geeft te denken, terwijl ik een verschrikking van ongestructureerde gedachte heb. Één van de dingen die ik in de loop van de afgelopen decennia heb uitgewerkt is namelijk die behoefte van I wild bezig te zijn de hele tijd: tijdens braakakkerperiodes wandelen mijn gedachten weg in alle soorten van ongewenste richtingen.
bij 25. Dit is een waarheid die wij neigen om te vergeten: de meeste mensen zijn vanaf het begin in een sleur, blind nastrevend carrières zonder idee van wat de andere opties waren. Toen ik in mijn jaren '20 was was ik niet van mening dat ik rationeel tussen honderden mogelijkheden besliste, probeerde ik eenvoudig om te doen welke gedachte van I van me werd verwacht, en wat mijn vrienden deden. Mijn motivatie moest het doen dan beter een uiterst klein handvol mensen die ik heb nagedacht om mijn rivalen te zijn.
Nu ik aan het denk, heb ik het geven om deze kleine wedstrijden tegengehouden. Ik doe beter dan sommige van mijn vroegere concurrenten en slechter dan anderen, maar één van beide manier het niet meer van belang is. Dit bevrijdt. Ik begin minder op te letten wat andere mensen aan me denken en dat bevrijdt ook.
Mijn vriend bevestigt dat zij geen receptionnist in haar jaren '20 of jaren '30 kon geworden zijn. Zij zou miserabel, onvervuld geweest zijn en sommige zij die was weg haar leven werpt. Bij 49 zij te bewijzen niets meer heeft; zij heeft reeds bewezen dat de belangrijke banen zijn niet meer wat zij wil.
Enkele weken geleden werd een ander cheering stuk van het werk gepubliceerd door wetenschappers bij de Universiteit die van Warwick aantoont dat het geluk over een leven U-vormig is. Het bekeek duizenden arbeiders in 80 verschillende landen en vond dat de meeste mensen gelukkig, vertrekken en dan naar ellende glijden, die een trog bereikt bij 44. Door onze vroege jaren '50 zijn begonnen die wij gelukkig te worden opnieuw en door onze nog gelukkigere jaren '60 en jaren '70.
سعادة يجد موظف الإستقبالك داخليّة
Automatically translated into Arabic thanks to WorldLingo
سأل زوج الشهور [أغو] صديقة إن أنا كتبته [جوب رفرنس]. قد أمسك هو ساطعة وبارعة وراقي ول حوالي 20 سنون تعاقب من أشغال قوّيّة في تلفزيون وجرائد.
مع ذلك كان هذا موقعة متأخّرة بالأحرى مختلفة: هو كان قد طبّق أن يكون موظف الإستقبال في [أفّيس بويلدينغ] صغيرة في [مفير]. هذا [ستروك] ي كشاذّة مهنة إختبار لإمرأة ذكيّة على القرنة من 50, غير أنّ [وريت ووت] أنا المرجع و [إين دو كورس] هو حصل الشغل.
أسبوع متأخّرة تلقّى أنا وجبة غداء مع ه ويسأل كيف هو كان ذهب. هو قالني أنّ [فور ث فيرست تيم] في حياته كان هو كلّيّا سعيدة في شغله. في أخرى كان هو قد أسّس شيء أنّ تلقّى [ألّ ث] أشياء جيّدة حول مكتب عمل ولا شيء من السيّئة أحد.
كان روتينه مهدىء. كان الالناس ودّيّة. كان العمل ممتعة. هو كان أيضا محدودة, يتيح أن يتمّ جيّدا, وينهي على النقطة ال [6بم]. هناك كان ما من [وورك لوأد] [أونمنجبل], ما من منافسة قبيحة, ما من يقرض حالة قلق أنّ ليس أنت حتّى هو وأنّ [سميون لس] جيّدة.
غير أنّ على أحسن وجه من كلّ, قال هو, الموظف الإستقبال شغل لم يغمر عقله وحياته; بدلا من ذلك ترك هو كثير الغرفة ل ه أن يفكّر ه خاصّة أفكار. لم يبال الشيء وحيد أنّ [ب] لم عجيبة كان المال, غير أنّ هو كان كافي وهو.
عقب أخذني وجبت غداءنا هو أن يرى الموقعة من هذا سعادة. أنا حدثت ه [كرفي] زجاجيّة مكتب ومنشار من خلال ال [سقور-بند] نافذات الأشجار عارية من متنزهة خضراء. أنا تخيّلتبنفسي يبتسم في السياج مال مديرات الذي أتى داخل وخارجا: "مرحبا, هو اليوم لطيفة ليس هو?" أنا استطاع رأيت فتنة مؤكّدة في هو.
مع ذلك ماذا استهوىني أكثر حول رضاءه كان كيف هو تباين مع الإستياء من كلّ تقريبا ي أخرى متعاصر. يصف واحدة كلمة كيف أكثر من نا في نا متأخّرة أربعينات يكون يواجه مع أكثر أشغال ممتعة بعيدا: على نحو رديء. في يتغيّر إجراءات نحن حسّاسة إلى حالة سأم, خوف, إنهاك وإحباط. نحن نتلقّى كلّ يكون يعمل لأبديّ بما أنّ هو يكون, غير أنّ يحقّق نحن الآن نحن سنضطرّ ذهبت فوق يعمل إلى أن نحن 70 على الأقلّ وهكذا هناك [ا لونغ وي تو غو] ساكنة. في كلّ ليس هو جميلة. نحن نشعر نحن ينبغي أن ييقفز, غير أنّ يتمّ لا كيف ولا يعرف الذي طريق أن يذهب.
يحاول مادة محسوسة نسبيّا في فبراير - شباط هارفارد عمل مراجعات أن يفسّر لما نحن يكون نحصل هو جميعا خاطئة ولما ي موظف الإستقبال صديقة يكون يحصل هو يصحّ.
يسقط الإستراحة من نا ل ال [ميسبّرهنسون] عاديّة أكثر من [ميد-كرير] أزمة - أيّ يكون أن يفكّر هذا البداية من النهاية. بدلا من ذلك يلحّ المجلة أنّ نحن نتلقّى كثير فرص من نحن استعمل إلى. لأنّ نحن قد عملنا ل [ا فو] عقود, يعرف نحن ما عمل يكون مثل وماذا نحن نكون جيّدة في. ليس الخدعة أن يتوق عقب بعض تحويل سحريّة - واحدة دقيقة أنت مصرفية, وبعد ذلك, هاي [برستو], مزارعة عضويّة - غير أنّ أن يفكّر بعناية وعمليّا حول ما دعاوي أنت.
عندما يفكّر أنا حول هو الآن أنا رأيت أنّ, بخلاف صديقتي, أنا لست يتأهّب أن يحصل في لمس مع موظف الإستقبالي داخليّة. هو يقول يعطيه الشغل فراغ أن يفكّر, حيث أنّ أنا أتلقّى رعب من فكرة [أونستروكتثرد]. حقّا واحدة من الأشياء أنّ أنا قد تطوّرت على العقود [بست فو] أنّ يحتاج أنا أن يكون بشكل متهوّر مشغولة [ألّ ث] وقت: في [فلّوو] فترات يتجوّل أفكاري باتّجاه آخر في كلّ أنواع من اتّجاهات غيرمطلوب.
في 25. هذا حقيقة أنّ نحن نميل أن ينسى: كثير الناس في مجرى من البداية, بتهوّر يتتبّع مهن بلا فكرة من ماذا الأخرى خيارات كانوا. عندما كان أنا في ي عشرينات أنا لم أشعر أنّ أنا كان قرّرت [رأيشنلّي] بين مئات الإمكانيات, أنا كان ببساطة حاولت أن يتمّ ماذا أنا فكّرت كان توقّعت من ي, وماذا صديقاتي كان أتمّوا. كان تحريضي أن يتمّ هو على نحو أفضل من حفنة بالغ الصّغر الناس أنا اعتبرت أن يكون منافساتي.
[نوو ثت] يفكّر أنا من هو, أنا قد توقّفت يهتمّ حول هذا مسابقات دقيقة. أنا أتمّ على نحو أفضل من بعض من منافساتي سابقة ومريضة من أخرى, غير أنّ إمّا طريق هو لا يهمّ بعد الآن. هذا يحرّر. أنا أبدأ أن يبالي أقلّ ماذا أخرى الناس يفكّرون من ي وأنّ يكون يحرّر أيضا.
يؤكّد صديقتي أنّ هو استطاع لم يتلقّى أصبحت موظف الإستقبال في ه عشرينات أو ثلاثينات. هو كان هزيلة, [أونفولفيلّد] ومؤكّدة كان هو يرمي حياته بعيدا. في 49 يتلقّى هو لاشيء أكثر أن يبرهن; يبرهن هو يتلقّى سابقا أنّ أشغال مهمّة [نو لونجر] ماذا هو يريد.
[ا كوبل وف ويكس غو] نشرت آخر يبتهج قطعة العمل كان بعالمات في الجامعة من [ورويك] عرض أنّ سعادة على متوسّط عمر [أو-شبد]. هو نظر في آلاف العاملات في 80 بلاد مختلفة وأسّس أنّ [سترت وفّ] كثير الناس سعيدة, وبعد ذلك ينزلق نحو شقاء, يبلغ حوض في 44. ب نا مبكّرة خمسينات يبدأ نحن أن يحصل سعيدة ثانية وب نا ستينات وسبعينات سكون سعيدة.
|
|
| February 12, 2008 | 8:04 AM |
|
|
 |
i Do Not Love You Except Because I Love You
available in: (original) | | | | | | | | |
|
i Do Not Love You Except Because I Love You
I do not love you except because I love you;
I go from loving to not loving you,
From waiting to not waiting for you
My heart moves from cold to fire.
I love you only because it's you the one I love;
I hate you deeply, and hating you
Bend to you, and the measure of my changing love for you
Is that I do not see you but love you blindly.
Maybe January light will consume
My heart with its cruel
Ray, stealing my key to true calm.
In this part of the story I am the one who
Dies, the only one, and I will die of love because I love you,
Because I love you, Love, in fire and blood.
Pablo Neruda
je ne vous aime pas excepté puisque je t'aime
Automatically translated into French thanks to WorldLingo
je ne vous aime pas excepté puisque je t'aime
Je ne vous aime pas excepté parce que je t'aime ;
Je vais d'aimer à ne pas vous aimer,
de l'attente à ne pas vous attendre
mes mouvements de coeur du froid au feu.
Je t'aime seulement parce que c'est toi l'un amour d'I ;
Je vous déteste profondément, et en vous détestant
pliez à toi, et la mesure de mon amour changeant pour toi
est que je ne vous vois pas mais vous aime aveuglément.
Peut-être la lumière de janvier consommera
mon coeur avec son raie
cruel, volant ma clef pour rectifier le calme.
Dans la présente partie de l'histoire je suis celui qui
meurt, le seul, et je mourrai de l'amour parce que je t'aime,
puisque je t'aime, de l'amour, dans le feu et le sang.
Pablo Neruda
no le amo excepto porque te amo
Automatically translated into Spanish thanks to WorldLingo
no le amo excepto porque te amo
No le amo excepto porque te amo;
Voy de amar a no amarle,
de esperar a no esperarle
mis movimientos del corazón del frío al fuego.
Te amo solamente porque es usted el un amor de I;
Le odio profundamente, y odiándole
dóblese a usted, y la medida de mi amor que cambia para usted
es que no le veo sino le amo oculto.
La luz de enero consumirá quizá
mi corazón con su rayo
cruel, robando mi llave para verdad calma.
En esta parte de la historia soy el quién
muere, el único, y moriré de amor porque te amo,
porque te amo, de amor, en fuego y sangre.
Pablo Neruda
non li amo tranne Poiché ti amo
Automatically translated into Italian thanks to WorldLingo
non li amo tranne Poiché ti amo
Non li amo tranne perché ti amo;
Vado dall'amare ad non amarli,
dall'attesa ad non aspettarli
i miei movimenti del cuore da freddo a fuoco.
Ti amo soltanto perché è voi l'un amore di I;
Li odio profondamente ed odiandoli
pieghi a voi e la misura del mio amore cambiante per voi
è che non li vedo ma li amo ciecamente.
Forse la luce di gennaio consumerà
il mio cuore con il relativo raggio
crudele, rubante la mia chiave per allineare la calma.
In questa parte della storia sono quello chi
muore, quello unico e morirò di amore perché ti amo,
Poiché ti amo, di amore, nel fuoco e nell'anima.
Pablo Neruda
ich liebe Sie nicht ausgenommen weil ich liebe dich
Automatically translated into German thanks to WorldLingo
ich liebe Sie nicht ausgenommen weil ich liebe dich
Ich liebe Sie nicht ausgenommen weil ich liebe dich;
Ich gehe vom Lieben zum Lieben Sie nicht,
von der Aufwartung zur Aufwartung Sie nicht
meine Herzbewegungen von Kälte zu Feuer.
Ich liebe dich, nur weil es Sie die eine I Liebe ist;
Ich hasse Sie tief und Sie hassend,
verbiegen Sie zu Ihnen, und das Maß meiner ändernden Liebe für Sie
ist, daß ich Sie sehe nicht, aber Sie blind liebe.
Möglicherweise verbraucht Januar Licht
mein Herz mit seinem grausamen
Strahl und stiehlt meinen Schlüssel, um Ruhe auszurichten.
In diesem Teil der Geschichte bin ich der wer
stirbt, das einzige, und ich sterbe an der Liebe weil ich liebe dich,
weil ich liebe dich, an der Liebe, im Feuer und im Blut.
Pablo Neruda
eu não o amo exceto porque eu te amo
Automatically translated into Portuguese thanks to WorldLingo
eu não o amo exceto porque eu te amo
Eu não o amo exceto porque eu te amo;
Eu vou de amar a não o amar,
da espera a não o esperar
meus movimentos do coração do frio ao fogo.
Eu te amo somente porque é você o um amor de I;
Eu odeio-o profundamente, e odiando o
dobre-lhe, e a medida de meu amor em mudança para você
é que eu não o v mas o amo cega.
Talvez a luz de janeiro consumirá
meu coração com seu raio
cruel, roubando minha chave para rectificar a calma.
Nesta parte da história eu sou esse quem
morre, único, e eu morrerei do amor porque eu te amo,
porque eu te amo, do amor, no fogo e no sangue.
Pablo Neruda
jag älskar inte dig undantar, därför att jag älskar dig
Automatically translated into Swedish thanks to WorldLingo
jag älskar inte dig undantar, därför att jag älskar dig
Jag älskar inte dig undantar, därför att jag älskar dig;
Jag går från att älska till att inte älska dig,
från att vänta till att inte vänta dig
min hjärtaflyttningar från förkylning att avfyra.
Jag älskar dig, därför att endast det är dig den som jag älskar;
Jag hatar dig djupt, och hata dig
krökningen till dig, och mäta av min ändrande förälskelse för dig
är att jag inte ser dig utan älskar dig blint.
Kanske ska konsumerar Januari ljust
min hjärta med dess grymma
stråle som stjäler mitt nyckel- för att true stillhet.
I denna del av förmiddagen för berättelse I ska den
vem dör, den enda och jag matrisen av förälskelse, därför att jag älskar dig,
därför att jag älskar dig, förälskelse, in avfyrar och ge första erfarenh .
Pablo Neruda
я не люблю вас за исключением потому что я тебя люблю
Automatically translated into Russian thanks to WorldLingo
я не люблю вас за исключением потому что я тебя люблю
Я не люблю вас за исключением потому что я тебя люблю;
Я иду от любить к не любить вас,
от ждать к не ждать вас
мои движения сердца от холода к пожару.
Я тебя люблю только потому что оно будет вами одна влюбленность I;
Я ненавижу вас глубоки, и ненавидящ вас
согните к вам, и измерение моей изменяя влюбленности для вас
что я не вижу вас а люблю вас слепо.
Возможно свет в январе уничтожит
мое сердце при свое жестокосердное
Рэй, крадя мой ключа для того чтобы true затишье.
В этой части рассказа я одним
умирает, единственное одним, и я умру влюбленности потому что я тебя люблю,
потому что я тебя люблю, влюбленности, в пожаре и крови.
Pablo Neruda
ik houd niet van u behalve omdat ik van u houd
Automatically translated into Dutch thanks to WorldLingo
ik houd niet van u behalve omdat ik van u houd
Ik houd niet van u behalve omdat ik van u houd;
Ik ga van het houden van naar het houden niet van van u,
van het wachten aan het wachten van op u
Mijn hartbewegingen van koude niet aan brand.
Ik houd van u slechts omdat het u de liefde van I is;
Ik haat u diep, en hatend buigt
u aan u, en de maatregel van mijn veranderende liefde voor u
is dat ik zie u niet maar van u blind houd.
Misschien zal het licht van Januari Mijn
hart met zijn wrede Ray
verbruiken, die mijn sleutel steelt aan ware rust.
In dit deel van het verhaal ben ik wie
sterft, enige, en ik zal sterven aan liefde omdat ik van u houd,
omdat ik van u houd, Liefde, in brand en bloed.
Pablo Neruda
أنا لا أحبّ أنت ماعدا لأنّ أنا أحبّ أنت
Automatically translated into Arabic thanks to WorldLingo
أنا لا أحبّ أنت ماعدا لأنّ أنا أحبّ أنت
أنا لا أحبّ أنت ماعدا لأنّ أنا أحبّ أنت;
أنا أذهب من يحبّ إلى لا يحبّ أنت,
من ينتظر إلى لا ينتظر ل أنت
ي قلب حركات من برن إلى نار.
أنا أحبّ أنت فقط لأنّ هو يكون أنت الواحدة أنا حالة حبّ;
ثنّيت أنا أكره أنت بعمق, ويكره أنت
إلى أنت, والإجراء من ي يغيّر حالة حبّ ل أنت
أنّ أنا لا أرى أنت غير أنّ يحبّ أنت بتهوّر.
ربّما يناير - كانون الثّاني سيستهلك
ضوء قلبي مع شعاعه قاسية
, يسرق مفتاحي أن يعدّل هدوء.
في هذا جزء من القصة أنا الواحدة الذي
يموت, الوحيدة واحدة, وسيموت أنا من حالة حبّ لأنّ أنا أحبّ أنت,
لأنّ أنا أحبّ أنت, حالة حبّ, في نار ودم.
بابلو [نرودا]
|
|
| February 9, 2008 | 11:36 AM |
|
|
 |
if u forget me
available in: (original) | | | | | | | | |
|
If You Forget Me
I want you to know
one thing.
You know how this is:
if I look
at the crystal moon, at the red branch
of the slow autumn at my window,
if I touch
near the fire
the impalpable ash
or the wrinkled body of the log,
everything carries me to you,
as if everything that exists,
aromas, light, metals,
were little boats
that sail
toward those isles of yours that wait for me.
Well, now,
if little by little you stop loving me
I shall stop loving you little by little.
If suddenly
you forget me
do not look for me,
for I shall already have forgotten you.
If you think it long and mad,
the wind of banners
that passes through my life,
and you decide
to leave me at the shore
of the heart where I have roots,
remember
that on that day,
at that hour,
I shall lift my arms
and my roots will set off
to seek another land.
But
if each day,
each hour,
you feel that you are destined for me
with implacable sweetness,
if each day a flower
climbs up to your lips to seek me,
ah my love, ah my own,
in me all that fire is repeated,
in me nothing is extinguished or forgotten,
my love feeds on your love, beloved,
and as long as you live it will be in your arms
without leaving mine.
Pablo Neruda
si u m'oublient
Automatically translated into French thanks to WorldLingo
Si vous m'oubliez
Je veux que vous sachiez
une chose.
Vous savez c'est :
si je regarde
la lune en cristal, la branche rouge
de l'automne lent ma fenêtre,
si je touche
près du feu
la cendre impalpable
ou le corps froissé de la notation,
tout me porte à toi,
comme si tout qui existe,
aromes, lumière, métaux,
étaient de petits bateaux
qui naviguent
vers ces îles à vous qui m'attendent.
Bien, maintenant,
si peu par peu que vous cessez de m'aimer
je cesserai de vous aimer peu par peu.
Si soudainement
vous m'oubliez
ne me recherchez pas,
parce que je vous aurai déjà oublié.
Si vous le pensez longtemps et fou,
le vent des bannières
qui traverse ma vie,
et toi décident
de me laisser au rivage
du coeur où j'ai des racines,
se rappellent
cela ce jour,
à cette heure,
je soulèverez mes bras
et mes racines placeront au loin
pour chercher une autre terre.
Mais
si chaque jour,
chaque heure,
vous estiment que vous êtes destiné à moi
avec la douceur implacable,
si chaque jour une fleur
s'élève jusqu'à vos lèvres pour me chercher,
oh mon amour, oh mes propres,
dans moi que tout ce feu est répété,
dans moi rien n'est éteint ou est oublié,
mes alimentations d'amour sur votre amour, aimé,
et tant que vous de phase il serez dans des vos bras
sans partir du mien.
Pablo Neruda
si u se olvida de mí
Automatically translated into Spanish thanks to WorldLingo
Si usted se olvida de mí
Quisiera que usted supiera
una cosa.
Usted sabe es esto:
si miro
la luna cristalina, el rama rojo
del otoño lento mi ventana,
si toco
cerca del fuego
la ceniza impalpable
o el cuerpo arrugado del registro,
todo me lleva a usted,
como si todo que existe,
aromas, luz, metales,
fuera los pequeños barcos
que navegan
hacia esas islas el suyo que me esperen.
Bien, ahora,
si poco por poco que usted para el amar de mí
pararé el amar de usted poco por poco.
Si usted
se olvida repentinamente de mí
no me busque,
porque me habr3e olvidado ya de usted.
Si usted lo piensa de largo y enojado,
el viento de banderas
que pasa con mi vida,
y usted deciden
a dejarme en la orilla
del corazón donde tengo raíces,
recuerdan
eso en ese día,
en esa hora,
yo levantarán mis brazos
y mis raíces fijarán apagado
para buscar otra tierra.
Pero
si cada día,
cada hora,
usted se siente que usted es destinado para mí
con dulzor implacable,
si cada día una flor
sube hasta sus labios para buscarme,
ah mi amor, ah mis el propios,
en mí que se repite todo ese fuego,
en mí no se extingue o se olvida nada,
mis alimentaciones del amor en su amor, querido,
y mientras usted vivo él estará en sus brazos
sin salir de la mina.
Pablo Neruda
se la u lo dimentica
Automatically translated into Italian thanks to WorldLingo
Se lo dimenticate
Li desidero conoscere
una cosa.
Sapete questo è:
se guardo
la luna di cristallo, il ramo rosso
dell'autunno lento la mia finestra,
se tocco
vicino al fuoco
la cenere impalpable
o il corpo spiegazzato del ceppo,
tutto lo trasporta a voi,
come se tutto che esista,
gli aromi, la luce, metalli,
sia stato barche piccole
che navigano
verso quelle isole di il vostro che lo aspettano.
Bene, ora,
se piccolo da piccolo che smettiate di amarli
smetterò di amarlo piccolo da piccolo.
Se
lo dimenticate improvvisamente
nonlo cerchi,
dato che già li avevo dimenticati.
Se lo pensate lungamente e pazzo,
il vento delle bandiere
che attraversa la mia vita
e voi decidono
lasciarli al puntello
del cuore in cui ho radici,
si ricordano
di quello quel giorno,
a quell'ora,
io alzeranno le mie armi
e le mie radici si regoleranno fuori
per cercare un'altra terra.
Ma
se ogni giorno,
ogni ora,
voi ritiene che siete destinati me
con la dolcezza implacable,
se ogni giorno un fiore
si arrampica fino ai vostri labbri per cercarlo,
ah il mio amore, ah il miei propri,
in me che tutto quel fuoco è ripetuto,
in me niente è estinto o dimenticato,
le mie alimentazioni di amore sul vostro amore, caro
e finchè in tensione esso sarete nelle vostre armi
senza lasciare la miniera.
Pablo Neruda
wenn u mich vergessen
Automatically translated into German thanks to WorldLingo
Wenn Sie mich vergessen
Ich wünsche Sie eine
Sache kennen.
Sie können, dieses ist:
wenn ich
den Kristallmond, auf die rote Niederlassung
des langsamen Herbstes auf mein Fenster betrachte,
wenn ich nahe
dem Feuer die
vagee Asche oder
den geknitterten Körper des Maschinenbordbuches berühre,
trägt alles mich zu Ihnen,
als ob alles, das besteht,
Aromen, Licht, Metalle,
kleine Boote waren,
die in Richtung zu
jenen Inseln von Ihrem segeln, die mich warten.
Gut jetzt
wenn wenig durch wenig, das Sie stoppen, mich zu lieben,
stoppe ich, Sie wenig durch wenig zu lieben.
Wenn plötzlich
Sie mich vergessen,
suchen Sie mich nicht,
denn ich habe bereits Sie vergessen.
Wenn Sie es lang und wütend denken,
entscheiden der Wind
der Fahnen, der durch mein Leben überschreitet
und Sie
, mich am Ufer
des Herzens zu lassen, in dem ich Wurzeln habe,
sich erinnern
an das an diesem Tag,
an dieser Stunde,
ich anheben meine Arme
und meine Wurzeln stellen weg ein
, um ein anderes Land zu suchen.
Aber
, wenn jeder Tag,
jede Stunde,
Sie glauben, daß Sie für mich mit implacable
Süsse, wenn jeden
Tag eine Blume bis zu Ihren
Lippen klettert, um mich zu suchen, ah meine
Liebe, ah meine Selbst, in mir
dieses, den ganzes Feuer wiederholt wird, in mir
nichts ausgelöscht oder vergessen wird, meine Liebe
zufuhren auf Ihrer Liebe bestimmt sind, geliebt,
und solange Sie Phasen es in Ihren Armen sind,
ohne Grube zu verlassen.
Pablo Neruda
se u se esquecer de me
Automatically translated into Portuguese thanks to WorldLingo
Se você se esquecer de me
Eu quero-o saber
uma coisa.
Você sabe este é:
se eu olhar
a lua de cristal, na filial vermelha
do outono lento em minha janela,
se eu tocar
perto do fogo
na cinza impalpable
ou no corpo enrugado do registro,
tudo carrega-lhe -me,
como se tudo que existe,
aromas, luz, metais,
era os barcos pequenos
que sail
para aqueles isles de seu que me esperam.
Bem, agora,
se pouco por pouco que você para de me amar
eu pararei de amá-lo pouco por pouco.
Se de repente
você se esquecer de me
não me procure,
porque eu tinha-me esquecido já de você.
Se você pensar d por muito tempo e louco,
o vento das bandeiras
que passa com minha vida,
e você decidem-se
deixar-me na costa
do coração onde eu tenho raizes,
recordam
isso nesse dia,
nessa hora,
mim levantarão meus braços
e minhas raizes ajustar-se-ão fora
para procurar uma outra terra.
Mas
se cada dia,
cada hora,
você sentir que você é destined para mim
com sweetness implacable,
se cada dia uma flor
escala até seus bordos para me procurar,
ah meu amor, ah meus próprios,
em mim que todo esse fogo é repetido,
em mim nada é extinguido ou esquecido,
minhas alimentações do amor em seu amor, beloved,
e contanto que você vivo ele estiver em seus braços
sem sair da mina.
Pablo Neruda
om u glömmer mig
Automatically translated into Swedish thanks to WorldLingo
Om du glömmer mig
Jag önskar att du ska veta
ett ting.
Du vet hur denna är:
om jag ser
den crystal moonen, på det rött förgrena sig
av den långsamma hösten på mitt fönster,
om I-handlag
nära avfyra
den impalpable askaen
eller det rynkigt förkroppsligar av logga,
allt bär mig till dig,
som, om allt, som finns,
aromer som är ljusa, belägger med metall,
var lite fartyg
som seglar
in mot de isles av din den väntan för mig.
Välla fram nu,
om lite vid dig stoppa lite att älska mig som
jag stoppar att älska dig lite by lite.
Om plötsligt
du glömmer mig,
sök efter inte mig,
for jag ska ha glömt redan dig.
Om du funderare det long och tokigt,
linda av baner
, som passerar till och med mitt liv,
och du avgör
att lämna mig på kusten
av hjärtan, var jag har, rotar,
minns
det på den dag,
på den timme,
mig lyfter mitt beväpnar
och, mitt rotar av den ska uppsättningen
till sökanden ett annat land.
Men
, om varje dag,
varje timme,
dig känselförnimmelsen, att du är destinerad för mig
med obeveklig sötma,
om varje dag en blomma
klättrar upp till dina kanter till sökanden mig,
ah min förälskelse, ah mitt eget,
i mig som är allt, som avfyrar, upprepas,
i mig släcks glömms ingenting eller,
min förälskelsematningar på din förälskelse, älskling,
och, så länge som du bor, ska den är i ditt beväpnar
, utan att lämna, bryter.
Pablo Neruda
если u забывает меня
Automatically translated into Russian thanks to WorldLingo
Если вы забываете меня
Я хочу вас знать
одну вещь.
Вы умеете как это является следующим:
если я смотрю
crystal луну, на красной ветви
медленной осени на моем окне, то
если я касатьюсь
почти пожар
impalpable золе
или сморщенному телу журнала, то
все носит меня к вам,
если все которое существует,
ароматности, свет, металлы,
было маленькими шлюпками
которые sail
к тем isles твоих которые ждут меня.
Наилучшим образом, теперь,
если маленько маленьким вы останавливаете полюбить меня, котор
я остановлю полюбить вас маленькие маленьким.
Если неожиданно
вы забываете меня, то
не ищите я,
потому что я уже буду забывать вас.
Если вы думаете оно длиннее и сумашедшее, то
ветер знамен
который проходит через мою жизнь,
и вы решаете
оставить я на берег
сердца где я имею корни,
вспоминаете
то на тот день,
на том часе,
я поднимете мои рукоятки
и мои корни установят
для того чтобы изыскивать другую землю.
Но
если каждый день,
каждый час,
вы чувствует, то что вы destined для меня
с implacable сладостью,
если каждый день цветок
взбирается до ваших губ для того чтобы изыскивать меня, то
ah моя влюбленность, ah мои,
в мне полностью тот, котор пожар повторен,
в мне ничего потушено или забыто,
моих питаниях влюбленности на вашей влюбленности, beloved,
и покуда вы в реальном маштабе времени оно находитесь в ваших рукоятках
без выходить шахта.
Pablo Neruda
als u me vergeet
Automatically translated into Dutch thanks to WorldLingo
Als u me vergeet
Ik wil u één
ding kennen.
U weet hoe dit is:
als ik
de kristalmaan, bij de rode tak van
de langzame herfst bij mijn venster bekijk,
als ik dichtbij
de brand de
impalpable as of
het gerimpelde lichaam van het logboek raak,
vervoert alles me aan u,
alsof alles die bestaat,
aroma's, licht, metalen,
kleine boten was
die naar
die eilanden van van u varen die op me wachten.
Goed, nu,
als beetje bij beetje u ophoudt houdend van me
zal ik ophouden beetje bij beetje houdend van u.
Als u
me plotseling vergeet
zoek me niet,
voor zal ik reeds u vergeten hebben.
Als u het lang en gek denkt,
beslist de wind van
banners die door mijn leven overgaat
, en u
me bij de kust van
het hart te verlaten waar ik wortels, heb
herinner
dat op die dag,
bij dat uur,
ik mijn wapens zal opheffen
en mijn wortels zullen vertrekken
om een ander land te zoeken.
Maar
als elke dag,
elk uur,
u van mening bent dat u voor me met onverbiddelijke
zoetheid bestemd bent,
als elke dag een bloem
tot uw lippen beklimt om naar me te streven,
ah wordt mijn liefde, ah mijn,
in me al dat brand herhaald,
in me wordt niets gedoofd of, mijn
liefdevoer op uw geliefde liefde vergeten,
en zolang levend u het in uw wapens zonder
mijn te verlaten zult zijn.
Pablo Neruda
إن [أو] ينسىني
Automatically translated into Arabic thanks to WorldLingo
إن أنت تنسىني
أنا أريد أنت أن يعرف
واحدة شيء.
أنت تعرف كيف هذا يكون:
إن أنا أنظر
في القمر بلّوريّ, في الفرع
حمراء من الفصل خريف بطيئة في نافذتي,
إن أنا ألمس
قرب النار
الرماد
محسوسة أو ال يتجعّد جسم من السجلّ مقياس سرعة,
يحملني كلّ شيء إلى أنت,
[أس يف] كلّ شيء أنّ يتواجد,
نكهات, ضوء, معدنات,
كان زوارق
صغيرة أنّ يبحر
نحو أنّ جزائر من خاصّتي أنّ ينتظر ل ي.
جيّدا, الآن,
إن بعض ب بعض أنت تتوقّف يحبّني
سيتوقّف أنا سوفت يحبّ أنت بعض ب بعض.
لا يفتّشني إن فجأة
أنت تنسىني
,
لأنّ أنا سوفت سابقا يتلقّى سأنسى أنت.
إن أنت تفكّر هو طويلا ومجنونة,
يقرّر
الريح الراي
أنّ يمرّ من خلال حياتي,
وأنت أن يتركني في الشاطئ
من القلب حيث أنا أتلقّى جذور,
يتذكّر
أنّ على أنّ يوم,
في أنّ ساعة,
أنا سوفت سيرفع [أرمس]
ي وجذوري سيثبتون باتّجاه آخر
أن يبحث آخر أرض.
غير أنّ
إن كلّ يوم,
كلّ ساعة,
أنت يشعر أنّ أنت معدّ ل ل ي
مع عذوبة حقودة,
إن كلّ يوم زهرة
يصعد حتّى شفاتك أن يبحثني,
آه حالت حبّي, آه ي خاصّة,
في ي كلّ أنّ نار يكون كرّست,
في ي لاشيء يكون أخمدت أو نسيت,
ي حالة حبّ تغذيات على حالت حبّك, محبوبة,
و [أس لونغ س] سيكون أنت حيّة هو في [أرمس]
ك دون يترك منجم لغم.
بابلو [نرودا]
|
|
| February 9, 2008 | 11:34 AM |
|
Latest Posts
Monthly Archive
Change Language
Tags Archive
aheartremembers jihad terrorism
Filter By Type
Friends
212456 views
|
 |